Nu är det torsdag...jag e sjuuuk. Har så fuckat jävla ont i halsen! O hostar som en jävla dåre...kanske inte det bästa att röka då men jag måste...haha! Får ta mig en whiskey ikväll :-)

Väntar på att min psykolog ska ringa...lämnade meddelande igår..hoppas hon ringer snart..för jag måste få ur mig skiten!!!

Så hur är allt annat då? Hade iallafall en jättemysig dag igår med mina pojkar, busade, spelade bakugan, ritade och bara myste i soffan på kvällen! Imorgon sticker dom till mormor över helgen. Jag o maken har mycket att prata om och så ska vi sova sova sova!!!

Igår hade jag verkligen laddat upp för Grey´s men jag råkade slockna i soffan...

Haha nu ringde min psykolog medans jag skrev här...nu är allt OK och det känns jättebra igen!!! <3 Hon e så jävla underbar! Det är bara jag som är så jävla rädd! Men jag känner mig trygg med henne...fan jag kunde ju bli sur på henne! haha

Jag vill ju ha hjälp! Jag vill inte leva det här livet längre...jag vill leva ett bra liv, som jag själv styr, jag vill inte låta flashbacksen styra min vardag. Alla äckliga vidriga bilder, alla fotografier alla videoband...jag spyr!!! Många många gånger har jag tvingat mig själv att försöka spy efteråt...bara få upp nånting och all den här tvätterihysterin som jag har, tvätta händerna, tvätta rumpan, tvätta underlivet, om och om igen. Men jag blir aldrig ren, smutsen sitter kvar hur mycket jag än tvättar. Men det känns lite bättre när jag tvättar mig, mycket tvål och flera gånger på samma ställen.
Jag har en sjuk relation till mitt underliv, jag hatar det! Jag vill inte se, inte röra....många många gånger har jag skurit mig där nere med rakblad, tapetkniv U name it...för att den ska försvinna och inte finnas kvar... , problemet är att det blöder så himla lätt där nere...och man får ärr och fula märken. Visserligen syns det inte för nån annan än mig själv och maken men ändå. Jag vet att det inte är bra, det är jättefarligt. Men jag har inte gjort det på ett tag nu. Det finns ställen på kroppen där man kan skära sig utan att det syns för andra, tyvärr så har jag en massa ärr på mina armar...vissa har jag tatuerat över.

Att skära sig är som en drog för mig, när jag väl börjar har jag så svårt att sluta. Det känns skönt, blodet rinner över armarna, det koagulerar till slut och blir till stora klumpar, handfatet täcks av blod. Den ilande smärtan ger mig bedövning, bedövning för psyket. Min chans att få komma bort, få känna något annat, en annan smärta, jag är nog en smärt-junkie för jag älskar att ha ont.

Nej nu sk jag gå o ta mig en cigg eller 2...

Bye lovers// Sofie

Postad i Allmänt