Just hold me in my pain and never let me go

These tears keep falling from my eyes.
Pleas don´t walk away, All thaht I can breath is you and me, just hold me in my pain.
Lie to me and say we´re fine, even though U´re not okay. I can´t never get this right.
All I belive is that U´re my everything, please don´t walk away!

Jag är riktigt låg just nu...sitter o filosoferar över livet. Gick ut på en powerwalk med vovven för att rensa skallen med det gick inte. Tankarna surrar som fan.

Har tänkt mycket på karma. Om det e riktigt eller bara båg...shit vad jag måste ha varit elak och dum i mitt förra liv isåfall! Men jag tycker inte att någon människa förtjänar att bli utsatt för det jag blivit utsatt för. Jag önskar inte ens min värsat fiende det. Visst skulle jag vilja få min pappa att känna smärta, men jag tror att förr eller senare kommer han få sona sitt brott.
Vem är jag att dömma, att få bestämma vad som kommer att ske? det är inte min uppgift. Men jag är ARG, jag är såååå otroligt arg på det svenska rättsväsendet. Det suger balle!!!!
Jag har så många "bevis" på att det jag säger är sant och att det har hänt. Alla blåmärken, allt blod i mina trosor. Blod i trosorna hos en liten 5åring, blod som är spår efter våldtäkten, en sprucken rumpa :-( , alla gånger jag haft UVI (som är jättevanligt hos små flickor som blivit utsatta för sexuella övergrepp) , alla problem med min mage magsår som 13 åring är INTE vanligt, alla kort som han tagit på mig, och videofilmer. Ja jag kan fortsätta hur långt som helst.

Jag försökte i somras, gick till en advokat specialiserad på incest. Det stora problemet är att alla övergrepp oftast sker inom låsta dörrar. I ensamhet där ingen annan ser eller hör. Jag var även för svag för att fortsätta processen, jag försökte ta livet av mig och hamnade till slut på sjukhuset igen. Jag beslutade mig i höstas för att lägga det på hyllan ett tag. Men vem vet..om ett år kanske jag tar upp det igen. Jag vill att han ska få veta att det pappa gjort mot mig INTE är OK! Det är allt annat än ok!

Mitt hjärta är brustet, mitt liv är kaos
Jag är ensam men ändå inte.
Jag är ensam i mina minnen
Det gör så ont,
Jag får svårt att andas,
Jag sätter händerna för ansiktet
Jag flyr återigen
Bort från verkligheten, bort från smärtan
Jag hittar inte hem

Puss// sOFIE




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback